Mediernas makt och allas ansvar

Förgäves har jag i dagar nu letat efter nyheter i svensk media om det som hänt här på ILO. Jag har tom. tänkt att kanske är det bara JAG som tycker att det är stora nyheter, bara för att jag är mitt i händelsernas centrum. Men jag har ändå inte kunnat låta bli att fundera på om det inte vore på tiden att även Sveriges medier uppmärksammat detta. Att pga arbetsgivarnas vägran att överhuvudtaget diskutera den listan som man i trepartsdialoger mellan arbetstagare, arbetsgivare och regeringsrepresentanter, brukar komma fram till, kommer man i år inte kunna  diskutera de värsta fallen av barnarbete, förföljelse av fackliga representanter mm. och därmed inte heller försöka göra något tillsammans åt saken.

Nu till min glädje såg jag att Tidningen Arbetet http://arbetet.se/2012/06/08/facket-arbetsgivarna-blockerar-kampen-for-arbetares-rattigheter/ skrivit en artikel om detta idag, men det finns mer att berätta och jag hoppas fler medier tar tag i det arbetet. För det är också mediernas ansvar att sprida viktiga nyheter och berätta vad som hänt och vad de svenska arbetsgivarna gjort eller inte gjort här på ILO-konferensen. Det som händer är ju inte en isolerad händelse, utan kommer ju få konsekvenser världen över och måste ju lösas på något sätt. Och framför allt BELYSAS, så att alla får reda på vad som händer mellan ILO:s väggar och på FN.

Jag är här för att lära mig hur trepartssamarbete går till på högsta nivån; hur fack, regeringar och arbetsgivare kan komma överens om svåra och smärtsamma, men ack så viktigas saker. Men i stället har jag fått reda hur de ej lyckas med det alltid, och det är ju också en lärdom. Det smärtsamma är dock att det finns människor som med stor sannolikhet hade kunnat fått bättre livs- och arbetsvillkor och framförallt hade man kunnat upplysa om de svåra situationer som är verklighet i många länder världen över, om man bara hade kunnat tagit fram en lista tillsammans. Men nu har man i stället hamnat i en diskussion om hur ILO:s arbete ska fortsätta. Det behöver man säkert också diskutera, men jag hade hoppats på ett annat och mer konstruktivt sätt att komma fram till den slutsatsen.

Jag förväntar mig fler inlägg i de svenska medierna och gör mitt bästa för att sprida det jag får erfara här under min vistelse på Genèveskolan. Att först få vara med glädjen att för första gången i ILO:s historia, få en Generaldirektör från arbetarnas sida, till att under själva konferensen få uppleva att arbetsgivarna tågar ut från applikationskommitténs möte, ger en dålig eftersmak av det hela.